Vid säsongens slut så blir det alltid rörelse i lagens spelartrupper. Det är nya spelare in och några ut, men när de gäller Sofia Törnberg, Sandra Lindeborg och Monica Rodahl så finns det mycket som är unikt. De har nämligen spelat tillsammans i Värmdö IF sen 80-90-talet, en smått sanslös bedrift. De har dessutom varit en stor och viktig del av vår resa från division 5 till division 2 sen nystarten av Värmdö IFs damlag 2016-2017.
Men nu meddelar de, aningen motvilligt, att det är dags att lägga skorna på hyllan. Vi passade på att sitta ner med våra järnkvinnor och ställde lite frågor till dem. Håll tillgodo!
När började du spela fotboll och i vilken klubb?
Sofia – Värmdö IF, 1991, jag var typ 6 år.
Sandra – Värmdö IF, 1982.
Monica – Skutskärs IF, 1980, då var jag typ 7 år. När jag var 19 kom jag till Djurö/Vindö och 97-98 till Värmdö IF.
Hur länge spelade du fotboll innan du gjorde ditt uppehåll?
Sofia – Jag spelade fram tills jag var 26, så i 20 år. Sen började jag igen 2018, så uppehåll mellan 2011 och 2018.
Sandra – Jag spelade fotboll 1982–2007. Sedan hade jag ett längre uppehåll 2007–2017 och jag började sedan spela 2017 när Värmdö IF:s damlag startade upp igen.
Monica – Jag minns inte exakt, men det var ett par år mellan jag fick barn etc. som jag inte spelade.
Vilket är ditt bästa fotbollsminne?
Sofia – Det finns mycket häftiga minnen från när jag spelade när jag var yngre, men när vi gick upp i 2:an och få göra det på ”bonustid” med sin hemmaklubb och på det sättet som vi gjorde det. Det var väldigt speciellt för mig.
Sandra – När vi gick upp i division 2 och att få spela matcher och träna tillsammans med min dotter Emelie i damlaget i år.
Monica – Nu när vi gick upp i 2:an var väldigt häftigt, och även hela resan att klättra från division 5 till 4 och 3 och sedan 2:an.
Vem är den bästa fotbollsspelaren som du har spelat tillsammans med?
Sofia – I förra perioden när jag spelade med Värmdö fanns det en tjej som hette Hanna Lundqvist. Hon har sedan spelat med Djurgården och Hammarby, det var en spelare som var häftig att följa, hon var ju yngre än mig och hennes resa var häftig.
Sandra – Madeleine ”Maddis” Sehlin, hon är helt fantastisk.
Monica – Beatrice ”Bisse” Brolin, när hon hade sina glansdagar och var på topp då var det magiskt.
Vem är den bästa spelaren du har spelat mot?
Sofia – Pia Sundhage, jag spelade mot henne när jag var typ 14 år och vi spelade mot Bajen Ladies, jag var snabb och teknisk och Pia var gammal redan då, men jag hade inte en chans, hon var så brytsäker och duktig.
Sandra – Elin Flyborg, vi spelade ofta mot henne med 76:orna och hon var grymt bra.
Monica – Olga som vi hade mot oss i serien i år, Olga Langenskiöld.
Vad är anledningen till att du valt att sluta?
Sofia – För mig är det att det tar för mycket tid och att mina tre barn börjar bli så stora och själva har aktiviteter. Båda tjejerna spelar fotboll i Värmdö IF och nu vill jag helt enkelt ägna mig mer åt deras idrott. Speciellt nu när laget är på den nivån det är med division 2, då behöver man lägga mycket mer tid på det. Egot skulle kunna fortsätta. Men det är en väldigt stor sorg att lämna.
Sandra – Jag känner att det är dags att lämna över till den yngre generationen, jag har sagt att jag spelar så länge som jag behövs och jag känner att det nu finns yngre spelare att lämna över till.
Monica – Det har varit en jättelång process för mig och jag har velat fram och tillbaka under de senaste två åren på om jag ska fortsätta eller ej. Men nu börjar kroppen säga ifrån, både hälsenor och rygg värker och det gör att det inte heller är lika roligt som tidigare och även att familjen behöver mig.
Vad kommer du att sakna mest?
Sofia – Alla underbara personer som man har fått i sitt liv, och att vi verkligen har varit ett lag trots alla olika åldrar och olika personligheter. Så många fina personer som man har fått träffa varje vecka. Och så fotbollen såklart, bara att sätta på sig fotbollsskorna och gå ut och värma upp och få springa i en grupp. Apan i mitten en kväll i maj, åh det kommer jag att sakna.
Sandra – Mest kommer jag sakna alla personer i laget och att få hänga med dem. Sen kommer jag sakna att träna och spela matcher.
Monica – Alla underbara människor, och lagkänslan extra familjen. Alla resor som vi har gjort tillsammans, och så klart fotbollen och spela matcher.
Vad är ditt bästa minne tillsammans med laget?
Sofia – Göteborg förra sommaren, det var en riktigt stark lagkänsla, vi körde Maffia på tåget hela laget tillsammans.
Sandra - Alla resor, men även att gå upp i 2:an, fastän jag redan sagt det, men det måste få vara med även på den här frågan 😊
Monica – Resorna har varit så bra, en riktigt bonus. Man åker med och blir som 15 igen, behöver inte ta något ansvar, någon säger till en var man ska vara, när man ska äta, när man ska sova osv och vi kan bara hänga och ha kul.
Vad har du för sista hälsning till laget?
Sofia – Fortsätt att spela länge fast att man blir äldre, det kommer att komma tunga perioder där man inte är så sugen men ibland så får man köra på ändå, för glädjen kommer tillbaka. Respektera varandras olikheter, det är det som är så häftigt med ett lag, det går inte att alla är likadana och hittar man den där respekten för varandra får man så himla bra lagkänsla. Se varandra och våga kliva fram och ta en ledarroll, det finns all potential i gänget för ni är så bra.
Sandra – Det är jätteroligt att vi fått flera nyförvärv inför nästa säsong. fortsätt spela som ett lag, peppa varandra och jobba med att stärka sammanhållningen i truppen.
Monica – Bara fortsätta att ha kul och fortsätta att utvecklas och fortsätt kämpa så kommer ni gå hur långt som helst. Ta hand om varandra och peppa varandra, fortsätt jobba för varandra och ha kul. Tro på er själva!
Vilket råd hade du gett till dig själv när du var 15–20 som du vet idag?
Sofia – När jag var yngre så var jag odödlig, jag fick kliva upp i damlaget tidigt och hade väldigt mycket självförtroende, men sedan i övre tonåren fick jag det tuffare och började jämföra mig mycket med andra och kroppen förändrades så ta stöd i att få chans att tro på dig själv. Att allt inte rasar för att det kommer motgångar, man kan möta olika tränare i olika perioder. Våga satsa om du vill, men även om du inte blir proffs så kan man spela i många år.
Sandra – Jag skulle gett rådet att våga satsa på fotbollen och kanske inte bara satsa på skolan, skolan finns alltid kvar men fotbollskarriären är inte speciellt lång. Man kan plugga och jobba hela livet. Till de yngre tjejerna skulle jag vilja säga, fortsätt spela fotboll så länge du kan. Jag är glad över att jag kunnat spela fotboll så länge som jag gjort.
Monica – Tro på sig själva, det är så lätt att vara självkritisk i den åldern. Fokusera på det du är bra på och häng inte upp dig på det du är sämre på just då. Det kommer, och jobba vidare så blir du bättre o starkare! Tro på att du kan och våga tro på att du är bäst.
Sofia, Monkan och Sandra, Ni har betytt så mycket för det här laget med er rutin, med er omtanke och med erat spel. TACK FÖR ALLT, Vi kommer sakna er! Vi ses på Vallen, tjejer!
Intervju av: Nadia Björklund
