Efter vinsten borta mot Skogstorp helgen innan, stod det klart att söndagens hemmamatch mot serietvåan Stureby FF kunde bli helt avgörande för seriesegern och avancemang till div 1. Inför matchen känns det inte särskilt nervöst, snarare kanske en aning övertaggat efter en vecka av förväntat. Men på planen när domaren blåser i gång första halvlek så märks det att det är nervöst. För hur mycket vi än intalar oss själva att det är 4 matcher kvar efter denna att avgöra på så är det klart att vi vill avgöra matchen på hemmaplan inför den största publiksiffra vi någonsin haft (ca 300 åskådare)! Det går inte att komma ifrån.

Första halvlek är inte dålig, men vi känner nog att Stureby är piggare än oss och sätter oss stundtals under ordentlig press. Ändå en jämn första halvlek som slutar 0-0.

I paus, utöver en del taktiska delar, handlar det mer om att hitta lugnet, slappna av, våga spela och inte ta det säkra alternativet före det mer riskabla så ofta. Det syns också tidigt i andra att nervositeten har släppt. Vi kommer igång med vårt spel och får tryck direkt och ju längre matchen går desto bättre blir vårt spel. När Denise 1-0 mål kommer i 57:e så är det en glädje och lättnad som sköljer över laget och ledarstaben. Efter det så släpper det och vi får energi. Maddis gör 2-0 i den 67:e minuten och Lidell fastställer resultatet till 3-0 ca 10 minuter senare.

Vi är så otroligt tacksamma för så mycket. För den gemenskapen vi har i laget, för framgångarna som vi har jobbat så hårt för (Vinterhalvåret är inte enkelt för fotboll här ute på Värmdö!) och för det otroliga stöd vi känner från föreningen och dess medlemmar. Vi kan inte tacka er nog för att ni kom och delade denna historiska stund med oss på Värmdövallen, första Värmdölag att nå division 1.

Vi får summera säsongen i sin helhet i oktober. Vi har 4 matcher kvar att spela och vi tänker inte slå av på takten. Nästa hemmamatch spelar vi inte förrän den 1 okt, hoppas ni vill komma ner och stötta oss då också!