Vi var tveklöst stärkta av säsongsinledningens två inledande segrar och framför allt segern två dagar tidigare mot Div 1 laget P18 i kvalet till Svenska Cupen. Vi hade en oerhört stark tro på att vi hittat något i vårt spel som vi kände oss både trygga och förväntansfulla kring.

Inte blev det sämre av att i rivstartar matchen med hög press och vår bild är att vi får matchen precis dit vi vill där det mesta av spelat är förlagt till motståndarnas planhalva. Däremot står det klart tidigt att våra motståndare är oerhört duktiga på att försvara sig och vi har verkligen svårt att komma till några riktigt skarpa lägen, endast en handfull halvchanser skapas.Merparten av spelet fortsätter, huvudsakligen på Tuns planhalva. De försvarar sig fortsatt väldigt bra med hög energi, god disciplin och är enormt duktiga på att stänga de farliga ytorna. Vi fortsätter dock att tro på det vi gör, vi låter bollen göra merparten av jobbet, vi försöker hitta igenom men lyckas på sin höjd att skapa några halvlägen utan spets.

Efter en halvtimme vädrar Tun lite luft och hittar in med bollen i mitten ett par gånger och skapar den första riktigt farliga chansen i matchen efter en fin och snabb kontring.

I slutet av halvleken spelar vi åter igen väldigt fin och passningsorienterad fotboll och skapar en riktig monsterchans där Tuns oerhört duktiga målvakt gör årets räddning när hon från väldigt nära håll reflex-tippar bollen i ribbans underkant och därefter tar efterföljande retur från 2 m. I situationen efter denna dubbelchans tar Tun ledningen vilket där och då känns både osannolikt och jobbigt. Matchbilden vänder en aning efter Tuns ledningsmål och de lyckas vid flera tillfällen etablera spel på vår planhalva men det skulle komma att bli värre, mycket värre.

Bland det sista som händer är att Helena, som kämpat så med att komma tillbaka efter skador, drar av hälsenan efter att ha gjort en fin räddning. Detta förmörkar resten av matchen, helgen och en bra tid framöver då Helena betyder så oerhört mycket för vårt lag med sin härliga energi, kärlek till fotbollen och glädje.

0-1 till Tun i halvtid och snacket i omklädningsrummet är allt annat än muntert på grund av skadan men vi lovar oss själva att fortsätta att kämpa, om inte annat för Helenas skull.

Vi inleder halvleken intensivt, lite på samma sätt som större delen av matchen sett ut och när vi redan efter två minuter sätter kvitteringen tror vi nog att det ska lossna ordentligt. Därför är det lite typiskt för dagen när Tun, några minuter senare gör mål på sin andra hörna, första gången de är på vår planhalva under halvleken.

Mittpartiet av andra halvlek består mer av ett böljande spel med långa bollar från egen backlinje och det från båda lagen. Vi lyckas till slut skapa en riktigt farlig chans efter ett fint kombinationsspel. Strax därefter är det Tun som skapar en av sina få chanser under halvleken efter en farlig kontring.Vi lyckas trots byten och många försök inte knäcka koden kring Tuns kompakta försvar. Efter en stunds vilt kämpande från båda lagen, det mesta av spelet är fortsatt på Tuns planhalva men där de ständigt hotar oss med kontringar lyckas vi skapa ytterligare en riktigt farlig chans där Tuns duktiga målvakt gör ytterligare en klassräddning.

Under matchens sista kvart är det lite som att vi slutar tro på vår sak och att torsdagens tuffa match till slut börjar ta ut sin rätt. Många felpassningar och chansartat spel blir den omedelbara följden. Vi gör ändå ett sista ryck under matchens sista minuter men skapar inte mer än några halvchanser och 3-4 resultatlösa hörnor. Den sista hörnan symboliserar matchen där bollen dansar på Tuns mållinjen men deras hårt kämpande försvar och målvakt får undan bollen.

Vi orkar helt enkelt inte utan förlorar mot ett hårt kämpande motstånd som uppvisar ett enormt viljestarkt och kompakt försvar, fina snabba omställningar och ett smart spel. Vi förlorar trots ett massivt spelövertag men det är som bekant målen som räknas i slutändan.

Nu sörjer vi både skador och poängtapp och blickar därefter framåt!

Assist: Milissa

Mål: Melle